HISTORIA

 

 

 

 

 

 

En härlig skoterdag går mot sitt slut, en sista överblick efter nya linjer inför morgondagen.

 

 

 

 

 

 

Fredde Freeride visar oss sina nya kammar.

 

Efter att sett Chris Burandts hantering av snöskoter på ett tillsynes sett omöjligt vis bland linjer i trädbevuxna ”slänter” så föll allting på plats.

 

Ledpiskandets tid var över. Efter att klappat sig på axeln vid en väl utförd skoterdag med endast milen som passerat mattan i tankarna och möjligen hur många psykningar man skulle få på kvällen för att man kört fast ett x antal gånger.

 

Några små försök att bemästra djupsnön på myren övergick snabbt till stora räddningsaktioner med Norrlandskranar som hjälpmedel.

 

En ny skoterera var på gång, aldrig mer skulle skotrarna sitta som sänken i den djupa snön, numret till Norrlandskranarna skulle för alltid raderas från mobiltelefonerna, det var nu det skulle börjas åka skoter på riktigt.

 

 

Nu några år senare har klubben SideHillers skapats, en klubb som så många andra klubbar för liksinnade.

Ett antal skotrar har köpts och sålts i jakt på den perfekta skotern.

En skoter som kan utföra det vi såg på film, en skoter som gör att gubbspärrarna för evigt försvinner. Ja! jakten fortsätter, men medans får det duga med det som finns att tillgå.

 

Tankarna om vilket märke på skotern som gäller är naturligtvis delade, men utförandet är vad klubben står för... SideHilling.

 

Värderingarna har naturligtvis också växlat, att köra fast är numer ett gott tecken på att man försökt, mer än man har klantat sig. Det "finns inte" att man nervärderar någon som inte kan så länge man försöker. Men naturligvis efter ”tankölen” så kan det förekomma en del gliringar om att man bara har åkt led hela dagen om man skulle ha råkat köra i samma linje mer än 2 meter.

//Vice